Tid
Tiden räcker inte till. Någonsin. Varför är det så, tro?
Det tycks mig som om vi alltid är på jakt efter nästa dag, nästa händelse, '
nästa upplevelse eller person. Och ja, jag är likadan själv.
Alla människor man "borde" träffa, alla samtal man "borde" ringa,
alla saker man "borde" göra - jag avskyr dem!
För i och med att det där lilla ordet "borde" är med i leken är
det följdaktligen nästa undantagslöst saker man inte vill göra.
Saker man helst skulle hoppa över eller skjuta på framtiden igen, som stör en eftersom man egentligen hellre skulle vilja göra något annat av sin tid.
Den lilla tid som finns kvar var dag efter att arbete, matlagning, dusch och annat tagit sin del är redan alltför kort som det är, så det tycks mig oerhört irriterande och rent utav onödigt att man ska behöva slösa den på människor eller händelser man egentligen inte har lust att lägga sin energi på av en eller annan anledning.
Problemet är, att om man ignorerar dessa "borden" och "måsten" och bara lever sitt liv som man själv önskar var dag så tenderar folk att bli arga, ledsna och rent av upprörda.
Varför är det egentligen så?
Är det verkligen så hemskt att en människa prioriterar vad hon vill göra i sitt liv och vilka hon är intresserad av att umgås med?
Visst, detta innebär att vissa människor blir bortrensade och bortglömda, men är det inte i slutändan bättre så?
Eller tycker föräldrar / syskon / vänner / släktingar på fullaste allvar att det är bättre om man sitter av en timma hos dem då och då, trots att man mycket hellre skulle umgåtts med någon annan eller varit någon annanstans?
Är inte det isåfall ganska själviskt?
För min del låter jag dem som önskar försvinna göra det.
Möjligen gör jag ett eller ett par försök att återuppta umgänget, men visar inte personen intresse då så struntar jag i det sen.
Det är sorgligt, absolut, och jag kan sakna denne länge efteråt. Men jag vill inte vara ett tvång som smyger sig på ett givet antal gånger per år, vill inte vara den någon ringer för att de känner att de måste.
Jag vill vara någon särskild för dem som betyder mycket för mig.
Och i det ingår inte att artigt gå med på att ses bara för att man borde.
Kram Sofie
Det tycks mig som om vi alltid är på jakt efter nästa dag, nästa händelse, '
nästa upplevelse eller person. Och ja, jag är likadan själv.
Alla människor man "borde" träffa, alla samtal man "borde" ringa,
alla saker man "borde" göra - jag avskyr dem!
För i och med att det där lilla ordet "borde" är med i leken är
det följdaktligen nästa undantagslöst saker man inte vill göra.
Saker man helst skulle hoppa över eller skjuta på framtiden igen, som stör en eftersom man egentligen hellre skulle vilja göra något annat av sin tid.
Den lilla tid som finns kvar var dag efter att arbete, matlagning, dusch och annat tagit sin del är redan alltför kort som det är, så det tycks mig oerhört irriterande och rent utav onödigt att man ska behöva slösa den på människor eller händelser man egentligen inte har lust att lägga sin energi på av en eller annan anledning.
Problemet är, att om man ignorerar dessa "borden" och "måsten" och bara lever sitt liv som man själv önskar var dag så tenderar folk att bli arga, ledsna och rent av upprörda.
Varför är det egentligen så?
Är det verkligen så hemskt att en människa prioriterar vad hon vill göra i sitt liv och vilka hon är intresserad av att umgås med?
Visst, detta innebär att vissa människor blir bortrensade och bortglömda, men är det inte i slutändan bättre så?
Eller tycker föräldrar / syskon / vänner / släktingar på fullaste allvar att det är bättre om man sitter av en timma hos dem då och då, trots att man mycket hellre skulle umgåtts med någon annan eller varit någon annanstans?
Är inte det isåfall ganska själviskt?
För min del låter jag dem som önskar försvinna göra det.
Möjligen gör jag ett eller ett par försök att återuppta umgänget, men visar inte personen intresse då så struntar jag i det sen.
Det är sorgligt, absolut, och jag kan sakna denne länge efteråt. Men jag vill inte vara ett tvång som smyger sig på ett givet antal gånger per år, vill inte vara den någon ringer för att de känner att de måste.
Jag vill vara någon särskild för dem som betyder mycket för mig.
Och i det ingår inte att artigt gå med på att ses bara för att man borde.
Kram SofieÅsikter!!
Skrivet av: Ingvor
Sofie ordet borde finns nog inte "BÖR" HETERDET NOG. INTE ELAKT MENAT. Bara för att du är så duktig att uttrycka dig i skrift.Ett ord från ett"samtal" från Gunnar man ska lyssna till sitt hjärta?Ofta förekommande??????
Skrivet av: Sofie
Ja du kanske ha rätt ;-)Ja man ska lyssna til sitt hjärta!
